Den finns massor av lustfyllda idéer som passerar förbi under dagen – men som vi inte lägger märke till för vi har fullt upp. – vi drabbas av HUR? och tänker (oftast omedvetet) p.e.r.f.e.k.t och tappar lusten. – eller så sätter det djävulska motståndet tänderna in och vi berättar om vår idé eller skjuter på den till ”senare” en tidpunkt som med stor chans inte ens inställer sig.
Soptippstjuveri och Rosa Ljung
Jag hade äntligen städat ut min ateljé lyckats skilja förvandlingsbart skräp från skräp och åkte till soptippen. I sedvanlig ordning började jag sortera mitt lass då blicken föll på några Rosa Ljung ljusstakar, dessa en gång populära prydnadsskapelser som betraktade som lite finare – låg nu i illa behandlade i en container med skräp. I en inre syn såg fick jag en ”briljant” ide´av vad det faktiskt kunde bli av dessa och fiskade svettandes diskret upp detta numera tjuvgods.
Tunnelseende och KrimsKrams
När jag lite efteråt åkte till Tel Aviv, drabbades jag av tunnelseende och blicken riktade in sig på pärlor, stenar och annat krimskrams i alla färger och former. -Du får tio procent på allt du handlar om jag med sa Daphna när vi gick in i pysselaffären och sex kilo pärlor senare steg jag ut på gatan som den nöjdaste smålänning.
Nöd och brist är bästa odlingsmark för mod och kreativitet
Så kom avresedagen och i alla min lusta hade jag glömt den mycket petiga 20 kilos gränsen som Baltic air hade och deras stora avgift på varje hekto som översteg dessa. Men kreativitet gror som bäst i brist och på studs skapade jag ett nytt mode genom att hänga på mig hur många halsband som helst.
– LOOOOOO utbrast den israeliska flygplats securityn det betyder -Neeeeeeej.
Det tog timmar att gå genom mina halsband, mina pärlpåsar, de synade mina fickor, kollade mina blixtlås, mina skor, röntgade hela mig och ställde frågor för att lista ut om jag hade några terrorist-dumheter på gång. Men allt ont har ett gott med sig. Flygbolaget hann inte väga in mina kilo utan med en tilltagande nackspärr och lock för öronen för allt klirr och klarr ljud som pärlorna gav ifrån sig, fick springa med handen i en securitas hand ända in i flygplanet.
Återbruk
Väl i Sverige igen plockade jag fram mitt tjuvgods, en varm-lims-pistol och släppte alla pärlorna fria från trådar och påsar. Sen började jag limma. Kandelabrar och ljusstakar smockfulla av pärlor, halsband och stenar. Det var en fröjd. En känsla av överflöd och lust och lek som fick frihet att forma och göra som det vill. Den enda som återstår av min plötsliga pysselinspiration är denna kitschiga ljusstake, de andra blev nersmetade av stearinljus då de stod och brann i blåst. Det gör ingenting. Jag har denna ljusstake kvar som nu står i köket som en symbol, påminnelse och är framförallt bärande av den fria lekfulla skapande känslan av överflöd. Jag kommer kanske aldrig mer att limma pärlor på stakar och till synes kan hela idén vara en kul grej. Men icke sa nicke: Idéer är ett svar på vår frågor och önskan som kanske inte matchar dessa på de sätt du tror. De kan ha en lättsam och lekfullhet i sig för den har nycklar som inte ”vår inre kritiker” rå på och kan låsa upp dörren till vår potential. När vi skapar och särskilt öva oss i att inte vara perfekta och istället leka och experimentera öppnar de portar för en mustig kreativitet och fantasi. När den infinner sig kan inget längre hindra oss. Idéer är en helt vanlig mänsklig evolutions knuff.
Får du en idé som skimrar lite mer än vanligt och får ditt hjärta att le…följ den…den har mer visdom än år i skolan och all världens böcker!!!!
Jag önskar dig en sagolik vecka! 
