Hur viktigt är det inte att ta tid till att se tillbaka. Att inte bara gå vidare. Ingen bonde sår utan att först skörda.
Jag har en vana att skynda vidare utan att lägga märke till vad som faktiskt blivit gjort. Det jag klarat av.
Detta blir ett stressmoment som jag tagit mig an att förändra.
Detta år har jag satt mig ner och använt mig av tre frågor för att syna år 2016 i sömmarna. Jag har tagit tid till att lägga märke till det lilla. Små förändringar, framsteg, hur jag använt mig av annat tankesätt än jag brukar, glada minnen, gånger jag varit modig. Gått närmare in på vilka drömmar jag har.
– Vad har fungerat?
– Vad har inte fungerat?
– Vilka är årets highlights?
Det stora är att jag lyckades ha tillit till processen när det gällde mitt hus. Jag bestämde mig tidigt för inställningen ”tänk om det löser sig hur bra som helst” och det har det gjort. Förra året vid den här tiden låg jag för dig som inte vet i ett knepigt försäkringsärende. Mitt hus var drabbat av äkta hussvamp och skulle behöva en mäkta renovering. Skulle jag klara det ekonomiskt? Över 700 000 stod på spel och jag kanske skulle bli hemlös. Jag stod inför något som var helt nytt och faktiskt varit min stora rädsla då jag köpte huset. Men! Golv slets upp. Stenar under huset sprängdes. Vissa väggar revs ner. Mycket slängdes. Jag kunde inte bo i huset på ett halvår.
Idag är jag en nöjd husägare och faktum är att idag ser jag det hela som en välsignelse. Försäkringen tog ALLT! Inte bara att jag fått till stora delar ett nytt hus, utan mest för att jag inte slösade tid till att gå upp i linningarna. Jag mådde bra under tidens gång. Det var fantastiskt att möta alla dessa olika hantverkare med så specifika kunskaper! Många trevliga möten och små kaffestunder ligger och värmer än.
Jag kunde härska över rädslorna och välja att må bra!
Förutom detta har jag upptäckt hur mycket som helst av glädje stunder och utmaningar jag klarat av under året. I andras ögon skulle de kanske framstå som obetydliga men inte för mig.
Jag funderar på att själv utse mig själv till år 2016 års bragdpristagare.
Jag har lärt mig att den inre konstnärens villighet att samarbeta beror på hur vi behandlar oss själva och våra t projekt – livet. Skrik till ett barn att det är fult det han eller hon gör och se om dina förväntningar om något storartat infrias.
Tvinga en blomma att slå ut.
Nej att möta oss själva med vänlighet och lekfullt hylla våra framsteg, allt som ger oss glädje och umgås med tacksamheten är grogrunden till ett kreativt hälsosamt liv som jag ser det. Att vara nöjd på detta vis gör inte att vi lägger oss på latsidan och strunta i allt – tvärt om – vi vill mer och den naturliga kreativitet kan flyta igenom oss och ge livet lust och hägring stor.
GOTT NYTT SKAPANDE ÅR
