Julfrid, hets, gemenskap eller ensamhet! Denna blogg kanske inte alls är för dig!

Julen är en högtid vi alla har en särskild relation till. En speciell dag som kan infalla på en annars anspråkslös vardag. En  tidsperiod vi utsmyckar i tingel och tangel och som står för glädje och julfrid, gemenskap och ljus. En helg vi ombeds att öppna  plånboken på vid gavel för att ge och köpa. Smörja vårt krås med allsköns feta och söta läckerheter. Och komma tillsammans med nära och kära.

Men livet stör, och allt blir inte alltid som vi tänkt eller är som vi önskar!

• Har vårt liv förändrats genom en skilsmässa, död eller konflikt,  reser sig alla de känslor som är bundna till denna händelse som en stegrande vildhäst för att kännas mer än någonsin när det är jul.
• För de som känner sig utanför kan en tid som denna vara årets tyngsta och mest outhärdliga.
• En dag så spriten, slagen och brist på kärlek känns mer smärtsamma än vanligt för de utsatta och förmodligen de som står för handlingarna.
• En dag då avståndet mellan familjemedlemmar gör sig påmint mer än vanligt. 
• Dagen där risken att bubblan spricker och det som aldrig uttalats och känslor som negligerats plötsligt får utlopp. 

Julen jag älskade… 

Själv älskade jag julen som barn. Älskade att vara tillsammans med mina släktingar och att vi år från år återupprepade  varenda detalj i de traditioner vi skapat. Jag älskade när tomten kom och att själv vara tomte när mina kusiner var små.  Jag minns att jag tyckte jag var lyckligt lottad för jag visste att det var många som var ensamma, utan att då veta att jag skulle känna samma ensamhet längre fram i livet. 

…tills döden steg in i julfriden och förändrade allt!

Vid 14 års ålder förändrades allt, min dyrgrip och älskade mormor dog dagen innan julafton. Utmattad,och vitblek i ansiktet efter att all hennes vitalitet som hon brukade till att virka och baka kringlor ätits upp av en elakartad cancer. Min mormor försvann bort från mig utan att  ta farväl. En död som kom som en chock, min första och den var ful, smärtsam och rev sönder hela mig. Efter det blev inget sig likt. Jag drog mig undan och började våndas denna dag, men  höll masken uppe för att inte störa julglädjen andra kanske kände.  Istället kände jag mig mer ensam än någonsin trots att jag befann mig mitt bland folk som jag tycker om och som tycker om mig. För varje år fick jag svårare att hoppa med i  julkarusellen som bara kändes allt meningslösare. Jag avundades alla som med hull och hår gick raklånga och hemtama i julstöket och verkade trivas  som fisken i vatten.

Istället för att fortsätta att hålla masken och alla spretiga känslor i schack började jag göra som jag gör med dans, måleri och papier mache…experimentera.

• Jag har sagt ja till att jobba inom vården och med boende så att de som vill vara hemma får vara det.
• Jag har firat julen med mig själv. En tuff utmaning  där jag fick möta ofantliga hjärn & hjärtspöken av utanförskap. 
• Jag levde utomlands under många år i det land vi sjunger om i varenda julpsalm. I Tel Aviv finns ingen som helst julstämning och jag levde även med en judisk man  som kände likadant för judiska högtider.
• Jag har firat alternativ jul med en vänner!
• Jag har dansat hela julnatten

Ensamhetens våndor och värde

Det finns en ensamhet som inte andra människor kan fylla.  Krisen, mötet med döden och och att jag bejakat min konstnärlighet har lett till en relation med själen. Idag vet jag att det var den relationen jag tappade under uppväxttiden gjorde ig ensam. I vårt cirkulariserade samhälle talar vi väldigt lite om denna relation. Jag har vid ett flertal tillfällen blivit intervjuad för olika reportage och fastän jag försöker få  den som skriver nämna själen i texten, så har det inte blivit så.  

Enligt min upplevelse har själen  ingen plats i hysterin. Varje dag är speciell och den där känslan jag hade som liten under julen finns ofta i planerade och tillfällig möten med människor jag står nära, känner eller inte känner men också tillsammans med djur, natur och framförallt i mitt skapande. Konsten är själens språk!

Att designa sin egen stämning i jul!

Eftersom det mesta handlar om känslor är det med känslor vi kan skifta det vi upplever i en situation och faktisk släppa taget om gamla hjulspår och reaktioner.

Alla kanske inte känner sig redo att slå näven i bordet och säga upp sin stol vid julbordet. Många känner att också att det skulle vara för egoistiskt de har flera i familjen att tänka på. Men det går att äta kakan och har den kvar. Låt mig få visa dig hur?

Jag har satt samman en ”arbets”bok för dig att experimentera med ord, insikter och känslor som har med att skapa en egen julstämning…”no matter what”
Ladda ner denna………