Var går gränsen mellan amatör och konstnär?
Är man konstnär när man gått på konstfack?
När någon känd kritiker skriver om det man gör i tidningen?
När man kan redovisa utställningar man haft och var man haft dessa?
När jag började skapa i Papier Mâché upplevde jag en osläcklig passion som gjorde mig nyfiken, modig, tålmodig och extremt experimentlysten. Jag stormtrivdes i att inte veta så mycket om konst för mitt störst behov var att själv skapa och lita till att jag var en kreatör någonstans, även om mina skolbetyg inte avslöjade någon specifik talang i ämnet.
Eftersom jag inte visste hur man blandade till färger, vad kontrast och komplementfärger hade jag inget att förlora.
Att då och då gå och välja en färg i den närliggande konstaffären skapade en feststämning inombords. Jag kom ihåg att jag under en lång tid var tokförtjust i senapsgul därefter turkos innan jag ramlade in i paletten och satte sprätt på några av alla de oändliga färgkombinationer som finns.
Kreativrum – ett alldeles eget rum!
För först gången sedan jag var barn kände jag känslan av skapande frihet och bestämde mig för att beslagta mitt kreativa rum för gott. Jag svor en ed om att låta mitt papier mache skapande vara länken till min kreativ frihet och strunta i andras åsikter – vare sig de tyckte jag låg bakom det mest perfekta som skapats, det vidrigaste i mänsklig historia eller något däremellan.
Jag har emellanåt stöts och blöts med allmänna åsikter om vad konst är och inte är. Jag blivit tillsagd att inte papier mache är en accepterad konstmetod och många dörrar har inte varit tillgängliga för att jag inte har det som krävs för att vara konstnär. Men min skaparkänsla är rotad ett utrymme inom mig där själen är närvarande och det är det som spelar roll! Och säkert varit anledningar till att helt nya dörrar öppnats...
När slutade Picasso vara amatör? var det när han blev erkänd konstnär? Eftersom han hela livet försökte att återigen att måla som ett barn.
Jag träffar många som är noggranna att poängtera att de är amatörer eller ursäktar sig med att de inte är konstnärer samtidigt som de visar sina skapande alster.Förutom att det mattar upplevelsen, undrar vad denna begränsning gör med det sanna uttrycket? Själv är jag enbart intresserad av att uppleva skapelserna. Jag kan inte tro annat än att varenda konstnär har säkert åtkommande lärling perioder och många skapelser har genom åren knycklats ihop, sparkats sönder, hånats, förbannats och skapat frustration och förtvivlan att inte räcka till.
Naturligt är det upp till var och en, men jag det är inget måste. Det är inte för inte vi alla har ett unikt fingeravtryck och bakom detta rymmer en hel människa som inte är helt lik någon annan. Som människor i ett organiskt samhälle skulle vi uppmuntra alla att uttrycka det genuina, sin världsbild och sina upplevelser skit samma om vi räknas so amatör eller konstnär!
I en intervju med Ernst Billgren i tidningen Fokus!
Intervjuaren: – Vem bestämmer vad konst är?
Ernst Billgren: -Det är samma sak som :Vem bestämmer att det är en stol? Det är våra gemensamma språkliga begrepp och vi tillsammans som gör det.
”Läs gärna mer i Vad är konst och 100 andra jätteviktiga frågor – av Ernst Billgren” och inget av det du formulerat är konst kommer att finnas kvar!
Vad tycker du?
