Att leva som vagabond, så är varje dag ett äventyr. Du vaknar inte för att följa en förutbestämd agenda; istället möts du av oändliga möjligheter. För mig handlar det om att känna pulsen av livet, att vara närvarande i varje ögonblick och att omfamna den osäkerhet som följer med att inte veta vad som väntar runt nästa hörn.

Nu är jag hemma efter en vecka i södra Spanien som vagabond. Det är en frihetskänsla att släppa taget om vardagen och vara öppen för det okända. Gå vilse för att se mig omkring. Jag kopplade ur mig från sociala medier för jag ville gotta in mig i mina egna upplevelser och inte invaderas av andras dagliga huvudbry och händelser. Mina vanor som börjat sitta väl hårt lossar greppet och känslor jag trycker undan får möjlighet att dansa loss. Rädslor, trångsynta tankar, drömmar, min inre trötthet, mina drömmar, sorger, glädje – allt får sin plats och sin röst med hjälp av dagboken jag absolut har med mig på varje resa. Att resa som vagabon är mestadels en inre resa, när ensamheten knyter sig då öppnas en större glänta för möten – med andra och mig själv. När inget händer börjar något verkligen att hända. Det har lärt mig lita till livet.

Att leva som vagabond är inte bara en livsstil; det är en filosofi, ett sätt att vara som innebär att man ständigt är på väg, öppen för nya möten och upplevelser. Det handlar om att bryta sig loss från det förväntade och ge sig ut på den okända vägen. En av de mest magiska sakerna är de människor du möter på vägen. De är inte bara bekanta eller kollegor; de är potentiella vänner, guider, och till och med själsfränder.

Drömmar

Det första mötet var kvinnan från Chile jag delade frukost med första morgonen. På grund av svårigheter med pass hade hon behövt åka senare än resten av sin familj och fick tårar i ögonen då hon berättade om hur tacksam hon var över att få vara själv ett tag. Hur hon drömmer om att lämna jobb som konsult och skapa ett center mer yoga och kreativitet.

Storblommig själ och hopp till nästa generation

I gräddtårtsstaden Narja med sina söta vita hus byggd på berg intill strand av havs och vind skulpterade klippor hängde jag med Angela och Andre. Angela konstnären från Holland har ett storblommigt inre, klädd i randiga byxor som fladdrade i vinden i alla färger och munnen starkt markerad av illrött läppstift. Henne liv hade inte varit en dans på rosor, törnen hade gått hårt åt hennes kropp men hennes själ hade vunnit kampen och med det hade konstnären inom henne fötts som en doftande nyposros.

Andre var en försynt ung kille som lyckats ta sig ifrån Ukraina med sin historia om modern som dött, fadern som lämnat honom, om droger och kompisgänget som han bestämde sig bryta sig ur. Han slutade med alla droger och tog sig ur landet då han inte ville döda eller bli dödad. Han hade en närvaro som gjorde mig lugn och med två halvgalna konstnärer på vardera sida blev vi ett toppengäng. Vi delade mat från matsäcken, tårar men mest gapflabb. Med Angela blev fan i mig allt roligt och Andre gav mig hopp om kraften i den unga generationen.

Att våga välja nytt

Sista dagen spenderade jag på stranden med Anna från Mexico med ett ljuvligt lugn, som räddade hundar och var vegan med drömmar om att ta sin familj till Spanien – och är väldigt nära att lyckas. Hon har lämnat sin operasjungande man som inte har samma tålamod och frihetstörstande tonåringar att själva reda i hemmet under tiden hon letar ställen, vilket skapat en kreativt kaos. Hon log gott när hon berättade om det samtidigt som hon sörplade på sin cappuccino. ”Det är min tid nu, jag har älskat att vara för alla men nu ska jag vara mer för mig”.

Alla delar det gemensamma språnget från normen!

När du bär ditt liv i en ryggsäck och ditt hem är var som helst där du lägger huvudet, skapar du en omedelbar närhet med andra. ibland endast med dig själv. Kanske delar ni en eld under stjärnorna, eller kanske delar ni bara en kort konversation på en busstation. Det kan också bli ett möte som förändrar ditt livs inriktning och tar dig på rätt köl, vilket för mig hände just på en busstation i Thailand för många år sedan. Ett möte som tog mig till Israel och där fick min inre konstnärsbohem plats och mitt liv som papier mache nörd föddes.

Öppna ögonen släpp in det oväntade!

Att vara vagabond handlar om att vara öppen för att se världen med nya ögon. Det är att dra nytta av varje resurs som står till ditt förfogande, oavsett om det är ett enkelt måltid lagad på vandrarhemmet eller ett samtal med en främling på en lokal marknad. Livet blir rikare och mer färgstarkt när man kastar sig ut i det okända och vågar upptäcka det oväntade.

Vagabond med färger i händerna och rumpan på stolen i köket

I den skapande processen är jag vagabonden även om jag sitter i köket eller befinner mig i ateljén. Jag låter en rubriksom fastnr näg jag är ute med hundarna utmanar mig att skriva en blogg, jag skapar fram skulpturen jag skymtar i fantasin, låter min inre dansare leka med elementen, rytmer med kroppens för mig hittills okända rörelser. När vi kommer över tröskeln av det vi har som vana att göra, tänka och handla ruckar vi på den person vi blivit och allt det som format oss. Genom att skapa lär vi oss släppa resultatet och gå upp i nuet för att tillsammans med skapande krafter forma något nytt. En tanke som bär, en färg som lockar, en kurs som väcker vår nyfikenhet, ett nej istället för ja för att vi inte vill eller tvärt om. små små nyanser som spräcker fasaden för att låta en ny rörelse vara med och stöpa nästa dag.

4 VagabondTips

Så, om du någonsin har känt lockelsen att släppa taget om det förväntade och ge dig ut på äventyr, lämna det bekanta bakom dig och öppna dig för det okända är det alltid möjligt. Det är fullt möjligt att vara vagabond en timme, en eftermiddag, ett par dagar också, ha kvar sin familj och inte sälja huset.

Börja steget där du befinner dig, och här är tips jag själv använder mig av. Livet som vagabond och konstnärsbohem handlar inte bara om platser du besöker, utan om den person du blir på vägen. Det handlar inte om vad andra människor ser av det du skapar – det handlar om att fylla ut dig själv med dig själv.

Plocka fram kartan över ditt närområde, blunda och peka och cykla, kör eller gå dit för att utforska den. Jag brukar ta en ”galleri”runda och kolla in alla kreativa jordkällare. Superspännande.

Res till en stad i Sverige som känns främmande, hyr en säng på ett vandrarhem och utforska staden. Kolla in parker, husväggar, muséer, trottoarkanter. Fråga om vägen. Ät på vandrarhemmet och var nyfiken på människor.

Plocka fram ett papper och en bunt färger, sätt på en tango, en vals, en kinesisk poplåt eller något annat som lockar och måla sedan med musiken som inspiration och låt bilden som inte likna något du sett födas fram. Namnge den och sätt upp den på väggen.

Ta ledigt en vecka, en månad ett år och res i Europa, en annan världsdel eller jorden runt. (När jag var 23 år dök jag i det Australienska barriärrevet med en kvinna på över 60 år som tagit time out från familj, barnbarn och vänner för en resa på två år. Ibland reste hon hem för att fira någons födelsedag men fortsatte sedan sitt vagabondliv. Gud ske lov tänkte jag då, att bli äldre innebär inte att ha det trist tänkte jag och vips hade jag en förbild).

Välkommen till sommarens Skapande Cocktail, väck dina sinnen, samspråka med skapandespråk, lek, förundras, vila i gemenskap och ta ett dopp i sjön.
Klicka här för information.