I en tid långt bortom tidens gränser, i hjärtat av varje varelse, fanns en plats där allt började – Den Heliga Livmodern. Detta mystiska rum, där vi började träna konsten att andas för livet utanför , var en gång helgat och vördat. Det var en plats där varje början var en välsignelse, där varje puls av livet var ett mirakel i sig själv. Men i den moderna världens skugga, har denna heliga plats glömts bort, begravd under lager av patriarkal struktur och materialism. Denna kraft tillåter oss att ta tillbaka det lekfulla och släppa allvar.

Livmodern är inte bara en fysisk plats; den är en symbol för skapelse och potential. Den rymmer kraften att skapa, att ge liv och näring. Men dess betydelse sträcker sig långt bortom det biologiska. Det är en plats där drömmar formas, där idéer väcks, och där hjärtats sanna önskningar får sitt första ljus. Genom livmoderns lins ser vi världen med nyfikenhet och förundran, och det är här vi finner vår inre styrka och vår djupaste kraft.

I dagens samhälle talas det om livmodern nästan enbart i sammanhang som sjukdomar och förebyggande åtgärder. Vi hör om cancer som hotar denna heliga plats, och om unga flickor som uppmanas att ta vacciner för att skydda sig mot framtida faror. Dessa samtal, fyllda av oro och rädsla, speglar en värld där livmoderns verkliga betydelse har förlorats i bruset. De enskilda cellerna, som är menade att dansa livsdansen tappar rytmen och vårt stressade nervsystem på egen hand springer gatlopp, dubblerar sig själva och börja leva ett liv avskurna från helheten.

Utmaningen vi står inför är monumental. Det är sent om sider verkligen dags att bryta de kedjor som bundit oss, de kedjor som förvrängt vår syn på skapande och kraft. Vi måste återkalla den visdom som länge varit tystad, den visdom som säger att varje liv, varje idé, varje kreativ impuls som kommer från vårt hjärtas djup är helig. Vi måste våga dyka djupt inom oss själva, till livmoderns mörka men närande djup, och där finna vårt inre ljus.

Den fysiska livmodern är endast en del av dess heliga kraft. Även om en kvinna skulle förlora sin livmoder genom operation, kvarstår denna plats som en källa till styrka och skaparkraft. Livmoderns energi och betydelse fortsätter att verka inom henne, tillgänglig för den som öppnar sig för dess närvaro. Det är som om livmodern ropar på oss, vill ha ett ord med i laget när vi bestämmer vår framtid. Den manar oss att lyssna till dess viskningar och att återupprätta dess roll i våra liv.

”Oavsett om du lyckas eller inte är irrelevant, finns det inget sådant. Att göra ditt okända känt är det viktiga.”

Genom skapandet finner vi vägen tillbaka. Genom att skapa, återknyter vi kontakten med vår inre kraft. Vi hedrar den plats där allt börjar, och vi påminner oss själva och världen om att det profana också är heligt. I varje penseldrag, varje ton, varje ord, finner vi kraften att förändra, att hela, att återupprätta. Denna kreativitet behöver ingen utbildning eller kallas för konstnärskap. Den tillåter tårar, ilska och gapskratt. Den kreativa kraften har humor. Kolla in giraffhalsen och pingvinens gångstil. Den har inget att göra med betyg eller andras åsikter. Inte ens dina egna.
När jag i en av mina första skapande retreater förstod och förmedlade till de 13 kvinnorna att det inre kreativa inre rummet de skapade var deras kreativa livmoder. Det mottogs på olika sätt, några omfamnade idéen, några skapade vidare utan att riktigt förstå innebörden och någon äcklades och vägrade tala om livmodern. Mest skapade det skratt, sådär från djupet som skakar liv i allt och förlänger det med minst tio är.


– Eva, när du ändå är där uppe kan du väl ta ner min livmoder, skrek en kvinna till sin väninna från nedervåningen till det rum vi skapade i.
– Du har glitter i ansiktet Siv påpekade jag för deltagaren när vi stod i kön för att hämta mat.
– Ohh, det är från min livmoder, svarade Siv på bredaste skånska. Vi brast ut i skratt, jag mest av omgivningens häpnade ansiktsuttryck.

Det är skapandet som uttrycker, förmedlar, ger vinkar och vinkar – här är jag – när vi fastnat i perfektion som mattar ut oss eller gått vilse i missbruk.

Det femininas skapande är kopplat till den heliga livmodern, både symboliskt och bokstavligt. Det kan ses som en djupt intuitiv och närande process, präglad av en stark koppling till livets cykler och naturliga rytmer. Det sätter fokus på relationer, helhet och förbindelser, och att ge liv och näring.

Maskulint skapande, å andra sidan, har traditionellt sett associerats med innovation, konstruktion och framåtriktad energi. Det kan präglas av en mer strukturerad och målinriktad approach, där fokus ofta ligger på att övervinna utmaningar och uppnå konkreta resultat. Denna kraft spegla en drivkraft att förändra och påverka sin omgivning på ett sätt som är mer linjärt och direkt.
Dessa krafter finns i både män och kvinnor – det finns män som är mer hängivna det feminina skapandet än kvinnor och tvärt om. Den ena kraften utesluter inte heller den andra.

När vi omfamnar denna resa, hittar vi hjärtat av vår existens. Vi finner mening i vårt skapande, och vi finner styrka i vår förmåga att ge liv åt våra drömmar. Genom att vörda den heliga livmodern inom oss alla, finner vi inte bara vår individuella kraft, utan vi skapar också en värld där livet är helig, och där varje skapande handling är en återspegling av den djupaste kärlek och vördnad.

Så, låt oss återvända till denna plats av uråldrig visdom och oändlig potential genom kontemplation, skapande och gemenskap. Säga ja till vår lust och plita ner våra välsignelser. Drömma stort och ta ett steg i taget. Lämna det slutna rummet i rädsla för att framställa oss som galna för att leva sårbart, modig och med hjärtat som ledare med svärdet till hands för att sätta gränser för andras nedsättande attityder och våra egna inre taskiga tankar. Var och en på vårt sätt som vilda blommor och bilda en bukett av former, färger, lukter som aldrig skådat hittills.

Sofi