För lite sedan lyssnade jag på en författare som läste ur sin bok. Den lät spännande och fick läshungern att knorra. Jag skrev ner titeln för att åka till biblioteket och låna boken. Men olustkänslan kråmar sig rastlöst inombords – jag hade inte fattat galoppen.
– JAG vill skriva, leka med ord som formar meningar, min kreativa ”musa” plutade med munnen.
Så rätt hon hade. Det var länge sedan jag låtit mig dras med av fantasin och in i världen av fylliga ord och fantasibilder, låta pennan röra sig över det tomma pappret och skapa en berättelse.
Jag le
tade fram SKRIV OM OCH OM IGEN med Katarina Kuick och Ylva Carlsson, en bok jag fått som present från en kursdeltagare. Jag bläddrade bland alla övningar och kände mig laddad av all den inspiration författarna bjuder på.
Jag föll för skrivutmaningen;
”Bestäm dig för någon kändis du ogillar och skriv om hur det gick till när ni förälskades i varandra”.
En förälskelse och en rättegång på drygt en timma.
Det blev ett spännande möte och en trevande kärlekshistoria med en politiker som slutade gott. (Lite underligt kändes det några dagar senare då han dök upp på teven).
När väl pennan var igång och förälskelsen avklarad, var det Missbruk som bjöd mig att delta i en pågående rättegång. Med pennspetsen i pappret tog jag mig in i rättssalen där hon satt tillsammans med med skammen, domaren, kritikern, rädslan och misslyckandet som stirrade iskallt på henne. Förmodligen i hopp om att hon skulle lägga ner ärendet eftersom hela bunten är några riktiga blod och lustsugare. Miss Bruk som hon berättade under en kort rast, var hennes riktiga namn hade nämligen fått nog och dragit hela samhället med kultur inför rätta.
Med en konstnär som advokat förtydligade Miss Bruk att hon inte längre tänkte vara bärare av all de känslor som ingen vill veta av. Hon proklamerade att hennes hunger var hennes och hon söker själv efter en matchande föda. Att hon inte reklambranschen tjänarinna eller tolererar att vingklippas för att passa in i en mall. Hennes namn proklamerade hon skulle få ett mellanrum mitt i och att hon numera skulle använda sitt liv till att bruka det som var lustfullt för både henne och som värnar om djur, natur och människor. Hon var tuff, övertygad och neg inte en enda gång.
Rymligen!
I det tredje äventyret kort därefter fick jag, med fantasi och ord hjälpa en självgående gräsklippare som vandrat omkring i samma trädgård dag ut och dag in att rymma. Med pennan satte jag gräsklipparen på fri fot och var den befinner sig i dagsläget är svårt att veta. Sist, precis strax före jag satte punkt för denna berättelse, fick jag fick vykort var det från Brasilien.
Är detta tidslöseri?
Tramsigt?
En flykt undan verkligheten?
Nej! När vi skriver sätter vi igång vår fantasi som är en potential och en naturresurs.
Något händer inombords när vi rör handen över det tomma pappret och vad det än är som är huvudrollen i vår saga händer det något med oss själva.
Sagan är klok, berör och lossar på känslor, lär oss om motstånd och hopp, om hjälpande händer och om känslan som finns i goda slut.
- Skriv för hand. Låt pennan
- Tidsbrist, Nej det räcker med fem minuter om det är det du har. Det kan tom vara behjälpligt med kort tid, eftersom du då inte har tid att fundera
- Skit i stavelser, och grammatik. Skriv gärna en saga varje dag under en månad. Du kommer bli förbluffad över vad dagligt skrivande gör med fantasin.
Om din inre domare, skammen, rädslan har alltför stor makt över din kreativitet. Skriv något riktig dåligt och visa vad skåpet ska stå. Bjud in Miss Bruk hon är alltid ledig för den som önskar. Bruka din kreativitet och fantasi.
Klappa dig själv på axeln efteråt, du tillhör den mindre skala av människor som gör något åt sin skaparlust.
Have FUN!
