Jag älskar berättelser. De är en gåva. Och särskilt älskar jag berättelser om tillit och att följa glädjen vart än den tar oss. Berättelser som är en del av paradigmskiftet som sker. Den gamla världen med tillhörande värden och trossystem suckar tungt medan liv och nya rörelse föds fram genom alla oss som vågar ge oss ut på den omtumlande resa att lära känna sig själv.
Denna berättelse-gåva fick jag i fredags kväll och delar den nu vidare till dig att göra vad du vill med den.
Chaim som berättade sin berättelse för mig träffade jag utanför en byggnad. Han såg lite vilsen ut och något i hans karaktär eller stil lockade mig att ta kontakt och erbjuda min hjälp. Något i hans sätt att bemöta mig gjorde mig ännu mer nyfiken och jag började ställa frågor. Näsvisa frågor eftersom jag blev allt mer nyfiken på han som person allteftersom vi talade och han var givmild och generös att dela denna med mig.
”När jag var liten höll min pappa på med kroppsrörelser och jag började göra detsamma. En dag fick jag se en bok om Yoga i ett skyltfönster, jag köpte den och började praktisera för det kändes så rätt för mig. När jag växte upp skaffade jag mig ett yrke där jag höll på med elektronik. Jag var ju tvungen att ha pengar.
Jag flyttade från Israel till NewYork där jag hyrde ett rum med kök och jag fick genast jobb i det yrke jag utbildat mig till. Efter två veckor hatade jag det. Jag tänkte att livet är kort och jag ville göra det som gjorde mig glad.
Det enda jag då kom på var att jag älskade läsa böcker. Så jag satt mig i trädgården som tillhörde byggnaden jag bodde i. Hela dagarna läste jag. Visst oroade jag mig för pengar men tänkte att jag på något sätt alltid skulle kunna skaffa tillräckligt för att betala mitt rum och en bit bröd var allt jag behövde. Det var bara det att jag inte visste hur.
En dag om ägaren till huset. Han hade sett att jag alltid satt och läste i trädgården och undrade därför om jag kunde se till huset emellanåt. Så blev det och för min insats slapp jag betala hyra. Jag fortsatte att läsa mina böcker. Nu hade jag fri hyra men jag var tvungen att hitta pengar till den där brödbiten.
Då kom jag på att jag kunde erbjuda yogalektioner i trädgården. Efter en tid var efterfrågan så stor att jag hyrde en sal. Efterfrågan växte och jag lät andra arbeta för mig. Och ju mindre jag arbetade desto mer pengar strömmade in till mig.
För lite sedan sålde jag min verksamhet och kan nu leva på de pengarna och göra det jag älskar att göra skriva böcker. Min första bok om Yoga finns nu i sju länder.
Jag undrade om han fortfarande var rädd för att inte ha pengar till det han behöver. Men det kände han aldrig, livet är kort och därför har jag bestämt mig för att göra det som glädjer mig, svarade han. Jag tog det besluten en gång, fortsatte han och jag klarade det då. Så NEJ jag är inte rädd.
