Har du svårt att hålla fingrarna i styr och trotsa skylten med ”Nymålat, rör ej”?

Studerar du vackra mönstren i frusna vattenpölar för att sedan stampa sönder
hela härligheten? 

Tar du en bakelse full med kalorier som fullständigt spränger din bantningsmetods
strikta ramar?

Plockar du med för mycket vin från utlandet än vad lagen tillåter?

Gott Tecken! Det visar på att du har kontakt med ditt olydiga eller rent av odrägliga  jag!

När vi  tukta odågan att bli ”snäll” i tid och otid,  klämmer vi in vårt naturliga jag under en mask som kanske uppskattas  av andra men som gör att vi själva förgås eller till och med kanske  glömmer vem vi är.

Om vi sätter munkavel på vår inre genomskådare som ser att kejsaren är naken fastän alla hävdar motsatsen – gå världen miste om vår åsikt.

Om vi  tyglar det spontana i oss som aldrig kan bli helt perfekt kan våra drömmar komma att sloka eftersom vi inte tar hälsosamma risker i rädslan över att vi kan framstå som löjliga eller att vi misslyckas. 

Odågan behövs! Alla som för utvecklingen vidare har en  odåga i sig som upprör  massan eftersom de bryter mot konventionen. 

Odågan är en viktig nyckel i nyckelknippan av resurser för vår frihet. Odågan hjälper till att leda vår energi i banor mot mål vi själva sätter upp och att utveckla egen livsstil. Odågan säger ja till sina drömmar,  även utan stöd från omgivningen. Ibland kan det behövas en odåga för att säga sanningen ingen vill höra. En odåga kan behövas när vi har med statliga kolosser som sjukvård, skattemyndigheter och skola att göra. Är vi involverade i banknäten, försäkringsbolag eller har med fifflande hantverkare, är odågan oersättlig när det gäller att hävda vår rätt.. Odågan hjälper oss att välja och vraka i allt som hävdas som sant och sätta fingret på nyanserna i all all information som kastar sig över oss i reklamkampanjer så väl som av nyhetskanalerna.  

                      ”sönderslagen finporslin och  ny livsmosaik”

En gång jobbade jag på en arbetsplats med så lågt till tak att jag fick böja ryggen för att kunna gå runt i rummen. Väggarna flyttades inåt för varje dag som gick. Delar av personalen var missnöjda, på vad vet jag inte, men deras energier kändes som struptag runt min hals. Jag ville inte arbeta kvar, men gjorde det för att” man inte säger upp sig från jobb”.  Man får ju inte ha för stora krav,  jag iallafall fick pengar, semester och en summa insatt på pensionskontot.”

En dag hade jag fått nog. och behövde krevera. Jag åkte till Östergårds loppis och köpte en gammal finservis med tunna koppar och guldkant på faten för att sedan åka hem och slå sönder alltsammans. Galen? Ja, iallafall för någon som bara tittat in i min ateljé just det ögonblicket.

Sedan tog jag en avflagnad ful kruka och med alla skärvorna skapade jag en mosaik som förvandlade krukan till att bli unik och få en framträdande plats i trädgården för att hålla vackra blommor.

Jag slutade jobbet och följde mina drömmar som jag tryckt in i hörn – att leva med en fot i Israel och en i Sverige, fick skaparlusten tillbaka, träffade nya människor,  satsade på mitt eget entreprenörskap och fick ett extra jobb på en härlig arbetsplats med högt till tak och justerbara väggar.

                         Hur kultivera  och utvecklar man odågan?

När du som  RawArtare Dansar, Målar, Skriver, Skulptera kommer garanterat den nedlåtande rösten smygande  för att övertyga dig hur dåligt du är, hur oproportionerlig du skulptera, hur illa du måla, att du inte har fantasi för att skriva och att du gör dig löjlig när du dansar…då fortsätter du ändå  med odågan bakom dig blir du motiverad att  ta ut svängarna, vickar lite extra på höfterna, tar fram en större pensel och slänger på en jättekladd med färg, fortsätter skriva och visar ”VEM DET ÄR SOM BESTÄMMER!

                                Länge leve den otämjda odågan!!!!

                                            Sagolik Hälsning

                                                      Sofi