Maskerad och fest är en av den judiska religionens mest häftigaste högtid som alltid äger rum när det är fullmåne och kallas för Purim. Rabbinerna ger även tillåtelse för den som önskar att supa till det. Vilken kreativitet, endast fantasin sätter gränser!
Har du sett slutet på den underbara filmen Sofis Värld efter Jostein Gaarders roman med samma namn? Om inte rekommenderar jag den starkt. Det var det precis den världen jag befann mig i för ett par veckor sedan.
En kille utklädd till Aladdin flyger på sin matta som är fastspänd på hans skateboard mitt i trafiken. Någon har klätt ut sig till snigel och då det blir grönt ljus drar han sig sakta över övergångstället. Icke populärt alls av bilisterna som ilskna ligger på tuten men tvingas vänta. Det går inte att skynda på en snigel, eller hur?
Själv förvandlade jag mig i grönt hår med egenhändigt skapade papier mache fisk glasögon och lite kläder i olika färger till Gemlas Helige-å-sly”na”. Detta för att äntligen få syn på och vara något som jag i alla år fantiserat om finns i det svarta, strömrika, djupa vatten som jag sedan jag var barn fortfarande älskar att simma i på sommaren. 
Maskerad är inget nytt påfund utan en urgammal festform som gav Anckarström möjlighet att ta livet på Gustav III på 1700-talet. Naturfolken använder sig av masker och dans bl.a. för att beveka illasinnade andra eller få lite guda kraft inför en jakt.
Alla har vi läst eller önskat vara Pippi, Fantomen, Läderlappen, Hulken och Spindelkvinnan och själv har jag då jag var i Hollowood legat över den pall som självaste Stålmannen använde för att röra sig fritt mellan New Yorks skyskrapor med hjälp av avancerad filmteknik.
”För visst är det fascinerande när den helt vanliga killen eller tjejen förvandlas till superhjälte, får tillgång eller överrumplas av oanade krafter, eller fullständigt nonchalerar det möjliga för att göra det omöjliga som fred på jorden, bekämpar alla elakingar eller något liknande”.
Så jäkla härligt att vara någon annan för några dagar och det utan att lämna mig själv till ett eget öde. Så befriande att gå runt eller cykla med pippiflätor och fräknar eller som denna gång vandra runt som med grönt sjögräs som hår, helt nykter och mitt på dagen.
En maskerad då och då och vi slipper till doktorn för stress gå …är ett koncept jag tror på till 100%.
Men nu är det som det är. Vi klär inte ut oss till någon superhjälte om ingen ställer till med fest eller om vi inte kan åka till Israel, Burning man i Nevada eller Riofestivalen. Vi är 
uppvuxna med skrivna och oskrivna lagar om vad vi ska ha på oss vid olika tillfällen och styrda av ”Gud vet vad” – de fåtal som sätter samman årstidernas färgkombinationer och bestämmer den rätta byxlängden.
Vett och Etikett du vet.
Men inget kan hindra oss att skapa en smygmaskering. Förutom att vi klär oss för att sätta skinn på skinnet för att uttrycka den vi är och förhoppningsvis gör det intryck vi önskar oss, kan vi ta på oss någon symbol från något väsen eller manick vi högaktar eller har en önskan att åtminstone äga några droppar av i vår personlighet.
Det är ju så här med symboler, att de är laddade med en livsenergi som vi kan ta för oss av.
För mig handlar om att skapa vardagen, tillsätta krydda, lägga till färg, en gnutta hälsosam galenskap och att ha lite hemligheter ingen annan vet om förutom jag själv.
För en tid sedan då jag med min färgglada halsduk steg över tröskeln till ett HBV boende för ensamkommande, betraktade en kille från Afghanistan mig innan han sken upp och sa:.
– Pippi Långstrump!
Jag var avslöjad!
