Välkommen till det kreativa rummet!
-Jag är så besviken, titta så fult jag gör, jag är usel på att skapa ”!!!!!
Alla satt vi i en ring och lyssnade med våra hjärtan öppna då Siv delade med sig av sin besvikelse….en lång tystnad uppstod….
”Men…försökte en annan deltagare i kursen…tänk på ditt namn Siv…stava det baklänges…. det är sååå jag ser dig…VIS” ”Men jag stavar inte med Siv med v jag stavar med f…SIF” muttrade Sif!
Steven Pressfield skrivier i sin i sin bok The war of Art! ”Motstånd är den mest förgiftade kraften på vår planet och skapar mer olycka än något annat. Motstånd deformerar vår själ, får oss att förminska oss själva och bli en imitation av något vi borde vara snarare än den är det unika” jag” vi är född som. Motstånd är rot till missbruk, depressioner, att arbetsmarknaden idag ser ut som den gör och att skolsystemet vacklar”. Enligt honom handlar det släppa amatören inom oss som låter denna rosa fuling trycka ner oss för att varje dag bli mer v den vi är genom att själva hålla i rddret ovad som känns viktigt och vad som får vårt hjärta att sjunga.
Det livslånga motståndet!
Sif som jag skrev om är över 80 år. Hon är något av den mest levande och ungdomligt nyfiken som jag känner. Hennes ord fyllda av upplevelse och närvaro. Hon ställer frågor och söker ständigt efter svar. Hennes humor och strapatser skulle fylla en egen blogg. Frågan är dock: blir vi aldrig fria?
Jag har inga svar!
Jag har inga svar, istället vill jag påstå att denna fråga är ständigt i process och ständigt huvudtema i kreativa människor, ja alla människors resonemang. Och jag stöts och blöts av dessa krafter av ljus och mörker i mitt eget skapande, i mitt jobb och i min omgivning. Och ur detta har jag hämtat lite ord i mitt försök att förstå dessa skeenden.
Motståndet som vägvisare!
Det positiva med Motståndet är att det tjänar som vägvisare eftersom det tsätter fingret på det vi verkligen vill. För ju mer motstånd vi känner inför något visar på att det bränner. Vi är på rätt väg, vi vet vad vi vill.
Motståndet som beskyddare!
Motståndet med den lilla rosa väktaren lever i gränsen av det vi vet och det okända.Att gå utanför våra trygghetsramar är mer än läskigt. Ja, förskräckligt skrämmande faktiskt. Och väktarens uppgift är att skydda oss från att lämna flocken, bli uppätna av djur eller försätta oss i en känslomässig sits som påminner om en ytterst smärtsam händelse vi en gång upplevde.
Schack matt eller Dans?
Rosa med horn eller inte så är denna mänskliga aspekt urgammal med hemvist i den lilla hjärnan som sköter om livets överlevnad. Den har sina egna spelregler och spelar oss schck matt om vi enbart förlitar oss på vilja.
Leken, kreativiteten har rötter i barnet och är kraft med livselixir som genom vårt hjärta, är kreativ och vill liv. Så ta din Jante på dans, skapa papier mache tillsamman, lek fram en utsökt måltid och måla solen i vilken färg du vill. Visa vad skåpet ska stå – gärna genom att högt läsa och ta till varje ord i dikten nedan.
Jante och jag
Min Jante har erkänt sig vara trött på att vara Jante.Tänk, så många årtusende och så många generationer att hålla reda på. Min Jante och jag dansar när vi är oense, målar när vi inte förstå varandra eller tar en joggingtur är vi bråkat. Meditation gör mig medveten om skillnaden mellan själens röst och Jantes stämma. Sen blir alt lugnt tills jag är till att gå igenom trygghetsgränsen igen. Då är den Rosa fulingen på plats, gör sin plikt morra och skräms och förstorar katastrofbilder som jag för en tid tror blint på igen…….tills….
Varm och hjärtlig hälsning
