Att skapa är vår födslorätt. Det gör det möjligt att uttrycka det som är bortom orden. När vi ger oss in i skapandet väcker vi den högra hjärnhalvan som börjar leverera bilder, känslor, ideer och upplevelser. Den vänstra hjärnhalvan må skrika och bete sig som om den har att göra med en galning. ”Så kan du väl inte göra”! ”Vad tar det åt dig”! ”Vad ska grannarna säga” ”Har du fått för dig att du är konstnär eller?” Elakheter långt mer värre än dessa kan hagla över oss. Men vitsen är att fortsätta skapa. Och ju mer vi gör det, desto mer kan dessa båda samarbeta – och tillsammans kan de göra unika insatser i vårt skapande och i förlängning vår vardag, vårt arbete (även om vi är arbetslösa), i våra relationer.
Vi tassar samtidigt in i den lilla hjärnan, vår överlevnads hjärna som automatiskt förväxlar ett ord eller en form med ett vilddjur som vill sluka oss som måltid. När vi lär känna del kan vi kan vi också hantera vår rädsla och börja skilja mellan äkta faror och de vi och vår kultur skapat i vårt eget respektive kollektiva tanke-, känslo- och trossystem.
När vi släpper in ljus, luft i vårt skaparliv och släpper ut färger och former som får tillåtelse att bli precis som de vill – och om vi öppna vårt sinne kan vi lära oss lyssna till vad det har att säga.
Ge allt som vill komma fram tillåtelse att göra det. Du behöver inte förstå någonting av det du skapar. Vila i rörelsen, tvinga inget och lita till processen.
För denna frigörande skapar övning behöver du:
- Stort papper
- Vattenfärg
- Penslar
- Egen tid
- Oömma kläder
