Jag var hungrig efter min långa bussfärd till Mexico city och tålamodet var ute på svag is. Fisken som jag med hjälp av hotellets något sånär engelsktalande hotellportier hjälpt mig beställa (en tidskrävande procedur) var slut och istället för att gå in i en ny närkamp med kyparen bestämde jag på egen hand en ostsoppa som jag slevade i mig.
Medan jag satt där kom en kvinna rullandes på en vagn med en stor och en mindre container. Hon parkerade alldeles utanför fönstret, plockade fram en pall och satte sig. Imponerat betraktade jag hur hon öppnade en lucka längst ner på vagnen där en eld sprakade och gav den syre genom att vifta med en tjock kartongbit.
Istället för att beställa in en varm dryck från köket bestämde mig för att kolla in vad kvinnan hade att erbjuda.
” Chocklet” svarade hon med bestämd röst samtidigt som hon lyfte på locket till den mindre containern och lät mig titta. Jag nickade och beställde ”ONO”. Från en liten hylla bredvid eldsluckan plockade hon raskt fram en större pappersmugg för att med säker hand fylla en slev med min rykande mjölkchoklad som prick på droppen fyllde muggen.
Jag hade bara en större sedel som jag räckte henne och undrade om hon överhuvudtaget hade växel när kvinnan gjorde något jag inte räknat med. Hon slöt ögonen, tog sedeln till sitt hjärta, kysste den lätt, vände blicken mot himmelen och gjorde korstecknet innan hon plockade fram en låda med växelpengarna. Gesten gick inte på rutin, den var innerlig och fylld av tacksamhet. Vacker, stark och omruskande om jag ska vara ärlig.
7.50 kronor för chokladen värdefull lärdom på köpet
Jag tog min choklad och jag ljuger inte när jag påstår att den förutom choklad, mjölk och en
krydda som jag ännu inte luskat ut namnet på var vispad med kärlek. Den smakade ljuvligt.
Jag vill inte påstå att jag är direkt otacksam när det gäller pengar men nog såg jag något annat än kvinnans relation till pengar när jag synade min. Det känns inte så imponerande att erkänna min ritual som är att snabbt knappa in mig på internetbanken, kolla mitt konto, betala räkningar och trycka på knappen avsluta. Jag vet inte ens vad jag känner! Oro kanske?
Mötet med kvinnan har fått mig att under de senaste dagarna kreta i inställningar, känslor, hemlighetsmakeri och trosföreställningar jag har och livet i ett I-land.
- Om de svarta, om rea, om billigt, dyrt, black friday och den stundande julhandeln.
- Om pensionen och fallskärmar.
- Om det befängda pengavärde som ligger i en straffspark från en proffs och den perfekta putten ner i golfhålet.
- Hur det är möjligt att de som ”hjälper” människor som lever i krig eller dör av svält ska ställa upp gratis? Annars är de inte tillförlitliga????
- Löneskillnaden mellan en dataexpert och de som handleder nästa generation av människor.
- Konstnärens löner och alla de sätt människor som själva inte skapar eller värdesätter vad de själva skapar gör och gärna skryter om, för att ladda ner musik och filmer gratis eller pruta.
- Om aktiehandeln och de enorma pengar som tveklöst läggs på skönhetsmedel, bantningsstrategier, nervlugnande och känslodämpande metoder, krigsmedel och standardprov.
- Att välja billigt kaffe, bananer ,besprutad mat och misshandlade djur och annat för att få pengar över samtidigt de som jobbar knappt får några. Inte heller har de 8 timmars dag, semesterersättning och gratis gymkort som arbetsplatsen betalar´.
Listan kan göras lång!
Min plånbok ger mig kontroll och handlingskraft i mitt liv. Hur jag väljer att gör med pengar och kanske ännu mer det jag INTE väljer att göra med dem – gör skillnad. Ja, i det stora också!
Genom val använder jag min bedyrade rösträtt varje gång jag handlar.
Som du märker har min inre dialog om ämnet har definitivt tagit ett nytt steg tack vara min mugg med varm choklad.
Jag frågar mig själv och du får gärna dela med dig av dina svar och frågor!
Ämnet är sannerligen gigantiskt!!!!!!
Hur tänker du om dina pengar?
Vad har du för ritual för de pengar du handlar med och för de som kommer in? Någon har vi alla!
Vilka känslor väcker pengar?
Att ifrågasätta pengars värde som jag inte är ensam om att göra känns meningsfullt och viktigt samtidigt som att njuta och använda dem för egen skull är också en hyllning till det vi har och energin vi lägger på att tjäna dem,, – det finns liksom inga motstridigheter när hjärta och hjärna samarbetar…men något är snett i det stora hela … mycket snett!!!!
