Vänner är värdefulla.
Vänskap är en rikedom.
Att vara en vän och bli vald att vara någons vän är STORT.
Men vänskap kan också vara nedtryckande, destruktiv och ett beroendeförhållande där man som används för att hålla varandra tillbaka. När man som vän alltid kommer i andra hand, typ när inte mannen med stort M kan.
Vad är vänskap för mig?
Det är en fråga som tål att funderas över, tänkte jag och ju mer jag satte mig in i vänskapens komplexitet desto mer ödmjuk känner jag för mina vänner.
Äkta vänskap är för mig rymlig och tillåtande. Det är att vara varandras hejarklack i vått och torrt. Ett tillredd näste mellan ett jag och ett annat jag där jag kan vara mig själv och välkomna den andra att vara detsamma. Där det är högt till tak för breda, höga och galna visioner. Välkommet att formulera drömmar, ta upp vardagdilemman, skryta (ja, jag har en vän och vi brukar ta 10-20 minuter när vi träffas och använda detta formidabla halv fula självbekräftelsealternativ) men också ventilera händelser och känslor.
Tillsammans med den närmsta vännen är det tillåtet att nysta upp rädslor, blockeringar och insikter för att uttalas högt med varandra som vittne.
I en väns öra är det möjligt att viska hemligheter utan att det förs vidare.
Vänner erbjuder varandra en axel att luta sig mot, en spark där bak, en lättsam smekning på kinden, att sätta nävarna på axlarna för att ordentligt ruska om och intet att förglömma…de varma stora bamsekramarna – allt efter skiftande behov.
Äkta vänner mellan är även ett NEJ också heligt och visst går det att ryka ihop som vänner, det har jag gjort många gånger. Eftersom närhet går hand i hand med sårbarhet kan man stampa på ömma tår.
Men visst rostar gammal vänskap.
Att hänga kvar i ett vänskapsförhållande efter bästa utgångsdatum av gammal vana är aldrig bra. Det finns kvävande vänskap där förhållandet och förtroendet missbrukas. Där kittet är beroende och de vänskapliga bandens enda styrka är skvallret om andra. För en del är det hos vännen man lastar av alla sin negativitet.
Att höra till är betydelsefullt och i vårt DNA finns programmeringen om gruppens
tillhörighet som livsviktig för själva överlevandet. Men numer är det viktigt att välja grupp och inte bara vara där man hamnar.
Vän-skap”ande” är en ständigt pågående – just det – skapande process.
Jag är tacksam för vänner som finns, som det går år mellan vi ses och hörs men när vi träffas är det som ingen tid alls flutit under broarna. Vänner som kommit in i mitt liv för att med sig själv i mötet öppna upp nya intressen och i förlängningen nya sidor av min personlighet.
Ibland kan en vänskpa obemärkt sakta tyna bort. Det har hänt att den fått abrupt slut. Emellanåt stöter jag på en vän igen och nya vänskapliga känslor uppstår trots år har gått.
Vänner är släkt man väljer!
Jag har rest mycket i mitt liv och även bott utomlands och har härliga vänner lite var stans tunt om i världen. När det klickar så klickar det helt enkelt och väldigt få presentationer krävs. Ålder, kön, religion, kulturtillhöroghet och hudfärg saknar även helt betydelse.
För mig är det viktigt med vänner som högaktar kropp och själ. Som är, utvecklar och bidrar med sitt gedigna uttryck. En vän som tar hand om sin skuggsida och bestämt sig att ta reda på vad som finns utanför boxen. Någon som vill använda sitt liv till att skapa en bättre värd.
Idag räknar jag in mig själv som bästa vän. Jag umgås mycket med mig själv och tycker att jag är en kul typ att ha att göra med. Oftast.
Dagboken är en annan vän som jag hänger med och släpper mina tankar till eftersom den aldrig dömer mig utan alltid bistår med tomma sidor som jag kan fylla med allt jag tycker och känner utan censur.
Ändå är det djur och särskilt hundarna som är mig närmast, de är trofasta mig 24 timmar om dygnet dag ut och dag in!
Här är Alice som just kommit ur bussen efter att ha färdats ända från Rumänien till mig. Hon är en fd gatuhund . Tots all hennes rädsla för allt så hoppar hon genast upp i mitt knä.
Vilka vänner står dig närmast?
Vilken känner du dig klar med?
Gör något speciellt för någon vän som du ”avgudar”. Bjud henne eller honom på lunch, ring upp och tackar för vänskap och berätta varför du är tacksam för att personen finns i ditt liv och vad hon eller han får dig att känna.
Skicka ett vykort eller varför inte ett brev.
Varför vänskapsfrågan väcktes inom mig beror på att jag och två av mina vänner ska hålla en föreläsning längre fram i höst. Susan och Nina som jag både beundrar och inspireras av. Bor du i närheten eller känner någon som gör det så kom gärna till denna spännande kväll.
PS….
Fullmåne tajm…glöm inte gå ut och yla!!!
