Skapande är som en berg-och-dalbana, eller hur? Ibland är vi fulla av idéer och entusiasm, redo att måla världen i regnbågens färger. Skriva den där boken. Andra gånger känns det som att vi är fast i en slags kreativ kvicksand, där varje försök att komma loss bara drar oss djupare ner.

Jag vet själv hur det är att sitta där och skjuta upp det jag verkligen vill göra. ”Jag ska börja skriva… senare.” ”Jag ska måla… när jag har mer tid.” Den där långvariga kampen med att skjuta upp längtan att skapa kan verkligen gnaga på ens själ. Det är som att ha en grävande liten gnagare inuti som påminner en om att tiden går och att våra drömmar inte blir sanna genom att bara sitta på baken och vänta.

Så varför skapar vi inte när vi så desperat vill? Ibland tror jag det handlar om den där rädslan för att inte vara tillräckligt bra. Det är som att vår egen inre kritiker sätter upp ett förbjudet område och skickar ut varningsflaggor när vi försöker närma oss det. ”Du är inte tillräckligt bra.” ”Du kommer att misslyckas.” Det är som att våra egna hjärnor konspirerar mot oss!

Sen har vi den där bekvämlighetszonen. Du vet, det där trygga stället där vi känner oss säkra och bekväma. Att skapa innebär att lämna den zonen och ge sig ut på en resa utan karta. Det är spännande, men också skrämmande. Vad händer om vi misslyckas? Vad händer om andra inte gillar det vi gör?

”Det finns inget större mod än att vara den som skapar.”
– Frida Kahlo

Vad gör många av oss istället för att skapa? Jo, allt möjligt! Vi kanske spenderar timmar på sociala medier, rensar garderoben för femte gången den här månaden eller helt enkelt hamnar i ett Netflix-maraton. För mig är det lätt att fastna i ett virrvarr av distraktioner när jag egentligen vill skapa något men inte riktigt vet var jag ska börja eftersom jag vill väldigt mycket.

Men vet du vad? Vi måste börja någonstans. Och det är inte med basker på sned i en hyrd lägenhet varken i Paris eller på Österlen. Inte med dyr oljefärg och stora canvas. Inte i fina rum vigda för skapandet.

Det handlar inte om att ha det bästa materialet eller den finaste ateljén. Nej, det handlar om att ta det vi har, var vi än är, och bara köra på. Skriv en dikt på kvittot du har framför dig. Sätt på musik och måla en bild med de färgpennor som ännu inte torkat ut. Köp en rulle täckpapper på ÖB, riv loss en bit, lek med färger och en svamp och gör en bild av motståndet. Dansa på bilden välj om den ska ha torkat eller ej, båda funkar. I know that!

Även om skapandet är något jag alltid gör finns alltid motstånd. Många gånger skjuter jag upp mina förehavanden tills jag inte orka bära oket av låsningar som klamrar sig fast i axlarna. När jag började med papier mache och lusten var total och fullkomlig – då lovade jag mig själv att ingen eller inget ska ta ifrån mig den glädje jag känner när jag skapar. Det bästa jag någonsin lovat mig själv. Även om varje process är utmanande så känner jag glädjen att umgås med den skapande kraften. Den har ju för f#n skapat hela världen, nyckelpigor, färgen blå och kons mu. Eller hur?

För mig handlar det om att låta mig själv vara lite rörig och obekväm. Att sluta försöka vara perfekt och istället leka. Ps Jante, kritikern och åklagaren är immuna mot lek…så det är fritt fram. För mitt måtto är – när vi ger oss själva den tillåtelsen att experimentera, det är då de magiska sakerna händer.

With Love
Sofi