Vad jag värdesätter i judendomen är att dess kalender rör sig naturligt med solen och månen. När tre stjärnor är synliga på himlavalvet börjar sabbatsgudstjänsten varje fredag men alltid på helt olika klockslag. Det kan vara kl.19 23 eller 17.01 beroende av årstid. De största helgdagarna infaller under fullmånen. Med jämna mellanrum läggs en extra månad till för att korrigera varje månads extradagar vilket inte muslimerna gör och därför rör sig deras fastetid Ramadan långsamt runt om hela året.
Vår svenska kalender följer solen men ännu mer klockslaget. Julhögtiden rör sig mellan olika dagar, påsken under en månads tid medan midsommar och pingst är förlagt till helgen.
Att leva efter kalender kan få vissa av oss att tappa fotfästet. Jag vill gå så långt att jag
påstår att ”hela kulturens fötter” har mer eller mindre tappa kontakten med den naturliga tiden med inre såväl som yttre cykler och därför har en bidragande effekt till vår tids rotlöshet.
Bedövningsmedel, missbruk och utbrändhet är tecken, stressen ett annan men också att många kvinnor (och män för den delen) på allvar tror att de saknar fantasi och kreativitet.
Vi lever i huvudet och linjärt genom scheman fokuserad på perfekt resultat, medan den kreativa cykeln rör sig cykliskt i fokus på meningen och resan snarare än i destinationen.
Rörelser finns inneslutna djupt i våra kroppar med rotsystem långt in i våra bäcken. Oberoende om vi har en fysiskt livmoder eller ej har vi en kreativ livmoder som är intimt förbunden med Moder Jords visdom.
Det som hindrar många kvinnor från att skapa är inte hennes oförmåga utan snarare att hon inte har en kultur som stödjer hennes kreativa processer.
En kvinnas menstruationscykler är något av det mest påtagliga som finns och kan lära oss mycket. Men även den kan vi manipulera och styra den att passa in i kalendern. Vi är inte är vana att lyssna till kroppen som är vårt kreativa käril. Istället omges vi med bilder på en omöjlig kroppsprototyp och recept för hur vi ska få in oss själva i liknande midjemått.
Det som fick mig att öppna upp för min kreativa process var förutom min svåra väg ut ur matmissbruk var mitt intima umgänge med naturen och min fascination för månens olika faser.
- Att våga stanna i mörkret, i intet, i det ordlösa utan att veta – mörker måne
- Att få en känsla, en ide, ett slags livstecken och bereda den plats utan att riktigt veta vad eller hur, födelse – nymåne
- Att låta den/det blomma ut i världen, födelse, visa mig själv som jag är, inte hålla tillbaka någon känsla utan känna den helt och fullt vare sig det klassas som inte ok eller ok – fullmåne
- Att återvända in, reflektera, tillgodogöra erfarenheter – tillbakadragande måne
- Att avsluta, död, återvända in i tomheten, – mörker måne
För 20 år hade jag turen att komma åt en färsk formulering (färsk då det gäller den partriakala eran) som gav mig ett skälvande ahHA….ända in i märgen och påverkade mig mycket.
”De manliga himlagudarna avlöste jordens ursprungligen kvinnliga gudar. Kvinnor uppnår inte sina mål med blixtrar och dunder, vind och hagelskurar, utan med jordens naturliga gåvor och möjligheter; att ta upp, att vänta, att utveckla, att föda, att ge näring, att bära, att stödja, att låta dö och att flätas samman. Allt detta betecknas ofta som passivt, medan åska och blixt verkar vara aktiva. Men ser man närmare på det hela är blixt och åska, vind och reaktiva, medan växandet är en direkt aktiv process”.
Törnrosa, Sagornas visdom
Angela Waiblinger (jungiansk analytiker)
Vi vet hur vi, du och jag, ska skapa om vi lyssnar inåt och inspireras av naturen och själva evolutionen. Genom att skapa öppnar vi upp kontakten med vår inre skapande visdom som är en del av vårt DNA system.
- Vad är din längtan? Skriva dikter? En bok? Måla? Skapa en matblogg? Dansa? Skulptera? Skapa trädgårdsland på ditt sätt? Skriva reportage? Skriva blogg? En reseskildring? Skapa en barnbok?
Idén, passionen som valt dig!
Som VET precis vad du behöver utveckla!!!!
