– Vem är du?
– Döden!
– Men döden är väl inte klädd i sommarklänning?
– Hur vet du det?

Sif min snart 90 åriga väninna, berättade om när hon som ung skulle på maskerad och bestämt sig för att klä ut sig till döden. När hon sedan började smeta in sig i mjöl och måla svarta ringar runt ögonen slog det henne att döden kanske inte såg så hemsk ut som hon trott. Istället gjorde hon sig fin i håret och klädde sig vacker i en blommig sommarklänning.  De andra ungdomarna som också klätt ut sig till döden såg gräsliga ut, berättar Sif och det var dialogen ovan kom till.

Döden händer aldrig sen.

Det händer hela tiden i vår kropp och omkring oss. Vår egen väg kantas av döden och den huserar mitt i vårt motstånd. När vi skjuter upp det vi vill göra och hittar alla anledningar som vi själva går på, finns med största säkerhet vår rädsla för döden och i den förändring som sker när vi väljer vår konst, våra drömmar, oss själva, kärleken och vårt liv.

Utmaningen är att vi inte kan härbärgera spänningen och känslorna som vi möter. För varje kreativ handling måste något dö…och ur denna spricker ett liv fram  – för att ta plats och växa! 

Att sätta ord på ett tomt papper, att ge lerklumpen form, att dansa, måla eller ”hua lea” ta en ton, starta ett företag, börja blogga och sjunga en sång utanför duschen kan skrämma vettet ur oss.  De känslor skapandet många gånger väcker kan tolkas som om vi är inne på fel väg eftersom det är obekvämt, snarare än en vink om att  vi är på rätt väg.

När vi skjuter upp vår kreativa projekt att börja med något eller fullfölja det vi börjat handlar sällan om tidsbrist utan att vi står öga mot öga med Döden. Men…

Kreativitet är livskraft och handlar om att vara intim med oss själva. Att leva nära mysteriet LIV och DÖD.

Det utbredda intresset av DÖDEN

Men döden är inget vi undviker, den finns ju överallt kan man tycka. I bästsäljande deckare, på löpsedlar och sippar du mellan kanalerna under fredagsmyset så kommer du rakt in scener med våld och död.
Det finns en stor skillnad mellan underhållningsvåld och tankar på den egna döden.

Jag skriver och bjuder in till workshops om döden för jag vill är öppna upp ett utrymme för frågor, upplevelser och känslor som har med denna aspekt att göra eftersom de influerar starkt i våra handlingar och livsval. Dessa är medskapare i vår framtidstro och sätter gränser för det vi tror vi kan och hur mycket plats vi kan tänka oss att ta. Att reda i kulturella tankar om döden och ålderdomen som väntar kan vi i nuet förändra de som inte tjänar nuet. 

Dags att ta på sig ryggsäcken och lämna det välkända livet…

Nästa vecka reser jag än en gång tillbaka till Mexiko för att vara med i det traditionella firandet av dödens dag, som är låååååångt ifrån det banala maskeradjippot Halloween. I Oaxaca som är en av Mexikos fattigaste delstat är kulturen rik och hålls vid liv genom urgamla traditioner.
En vän till mig har sytt brudkläder med blommor till oss båda, min peruk är häftigt grön och väl där ska vi låta någon måla våra ansikten. Sen ska vi ge oss in i danser, festivaltåg och spendera den mesta tiden på kyrkogården bland blomsterhav, död och i glädje av att fira det liv vi haft med de som lämnat jordelivet.
Precis före min resa erbjuder jag denna Mexikoinspirerande workshop.

 Anmäl dig till denna unika workshop senast den 24/10