I sommar har jag valt lyssna på en bunt med böcker med lyckliga slut så fängslande att jag velat krypa in mellan raderna för att umgås med karaktärerna.
Underbara böcker där ord och bokstäver används till att forma liv och kraft och mening. Böcker där alltings väv vi alla är en del av går att skönjas. Där framtiden skapas av personliga val men också drar i oss människor med osynliga trådar för att förlösa inre personligheter som kommer oss till mötes i situationer vi inte behärskar med den vi är i dag. Berättelser som transformerar vanmakt till livskraft som kommer mig som läsare till del.
Av böckernas innehåll plockar vi bara utslagna blommor av de frön
som redan gror inom oss.
Maria Konopnicka
.
Böcker där karaktärer tillsammans öppnar Pandoras ask av familjehemligheter, skam och rädslor genom att ha fötts in eller hamnat i livssituationer de inte kan reda ut med den de är. Om vändpunkter, oskrivna blad, skapandets kraft, omöjlig möten som även en tvivlare kan svära på är förutbestämda och attraktionens lagar. Om livet som vill helas av kärlekens kraft och användas i nya syften. Om sorger för stora att bära och mörkret så svart att meningen går förlorad för gott. Men som genom naturliga cykler spricker av torka, gör det möjligt för ljus och livets vatten att sippra och få det att spira. Om kraften i att skriva sin historia, drömma utanför det omöjliga och möjligheten att stiga in i dessa.
Berättelser om liv som ger mersmak och genererar lust att sätta sprätt på det egna livet och lita till att vägen kantras av mirakler.
Elisabeth Nermets böcker som med stadig hand tar oss in i vår historia om kvinnokraftens svåra och omöjliga väg för att göra den tillgänglig och väcka sanningen. Inger en känsla av att själv vara en del av mänsklig historia som skapas av människor men också kraften som är starkare än egots. Hennes berättelser värjer inte för mörkret och det för som inte borde hända men passar samtidigt på att förankrar oss läsare i kraften som likt senapskornet kan rubba berg. Ibland lite Harlekin nyanser, men varför inte, en känsla av feel good i proportion till det svåra som likt sagor inger ett slut av hopp att bära med sig eftersom det stannar kvar efter sista raden. Jag har lyssnat till Rödmåne, Vargarnas tid och Sigrid.
Caroline Säfstrand som lockade mig med titlarna Klubben för lyckliga slut, Vingården för vilda drömmar, Hemligheternas skafferi som jag lyssnat till, glad över att jag har fler kvar.
Berättelser som lotsar mig som läsare in och genom personliga kriser och omöjliga situationer vi människor hamnar i trots att vi vill undslippa dessa. Där slutet är lyckligt utan att be om ursäkt för det. Böcker som stärker känslan av hopp och där symbolen som språk och vägledning får stort utrymme.
Orden, detta dunkla folk, kommer och går inom oss;
orden är själens gåtfulla förbipasserande.
Victor Hugo
Man blir kanske inte en bättre eller ens i längden en lyckligare människa av att läsa böcker, men man blir mera människa.
Göran Hägg
Önskar dig en magisk dag!
Sofi
