Igår talade jag med en god vän som jag hade både äran och glädje att träffa på en av mina kurser. Siv är någon av den mest levande person jag känner. Att åldern 85 år kvittar och själen är utan rynkor är något som denna fantastiska kvinna bevisar. Men åldern tar också ut sin rätt. Synen har blivit sämre, smaksinnet och luktsinnet har försvunnit berättar Siv. Det är tufft för henne. Jag både lider med henne och fascineras över hur hon hela tiden finner vägar för sin enorma nyfikenhet på livet.

”Men, berättar Siv, du vet ju hur jag älskar att dansa och det har jag nu löst. Jag har en stol som går på hjul som jag håller i för att inte ramla. Sen sätter jag stolen i mig i rullning, runt på mitt stora trägolv dansar vi i takt till musiken. Detta gör jag helst på morgonen innan frukost”.

När jag talar tänker jag även på min egen ålder-DOM som inte låter särskilt trevligt men som jag tror även kan bli en av livets höjdpunkter. Tänker på hur jag kan ha den i egna händer. Det finns åldrande och det finns åldrande.

Om du läst mina blogg eller följt mig på facebook har du säkert förstått att dans är för mig något av det underbaraste jag vet. Det var genom att dansa jag lärde mig frihet, kom i kontakt med min kropp, min kreativitet och längtan att leva mycket mer än jag gjorde innanför den box jag befann mig i.
Att leva utan dans är otänkbart, och det är helt möjligt att fortsätta dansa vad som än händer…
Till mig, till Siv till dig som dansar för att du älskar det, till dig som vill men inte gör det (än) till dig som aldrig kan tänka dig att dansa kanske jag sår ett frö…eller så gör jag det inte.

Det är säkert ingen tillfällighet att om vi kastar om bokstäverna i ANDAS blir det DANS, något som min vän Susan Billmark så underfundigt listat ut. Och som Peter i Mundekulla en gång skrev ”Give peace a DANCE”
Yes Yes säger jag!!!!

                                      HÄRLIG HELG