Se
dan jag och min inre konstnär började pola stadigt har jag lagt ner mycket möda på att fila fram äkta svar på frågor från icke skapande människor. Antingen så ler de lite försynt eller så klänger de sig fast och kräver ett förnuftigt svar på sin fråga. Sorry, säger jag…den tiden är förbi…du får helt enkelt stå ut med att inte förstå.
En skapande människas grammatik är helt enkelt mycket olikt en icke skapande människas.
- Utfrågaren: -Hur lång tid tog det att skapa skulpturen?
Inre konstnären: (tänker) Varför frågar ingen om alla de timmar folk spenderar
framför teven?
(svarar) -Det tog exakt den tid det behövdes för att bli färdig?
- Utfrågaren: -Oj vad mycket jobb du lagt ner!
Inre konstnären: (tänker) Jobb, menar han/hon den där aktiviteten som många talar om som något de helst vill slippa?
(svarar) Nä, jag har lagt ner (hm)…eller snarare ANVÄNT min passion, fantasi,
nyfikenhet, livsenergi, glädje, min sorg, rädsla, själ, min potential, mina frågor, min
djupaste önskan att göra ett avtryck och innerliga vilja att vara närvarande i
nuet.
- Utfrågaren: Kan man leva på det här?
Inre konstnären: (tänker) Vem är denna ”man” alla talar om?
(svarar) -Nja jag står ju här och nyper jag mig i armen så gör det faktiskt
ont – så nog lever jag.
- Utfrågaren: Oj hur många gubbar finns här egentligen? när han eller hon ser sig om i min ateljé där det kryllar av damer och då menar jag enorma och storbystade kvinnfolk samt djur.
Inre konstnären: (tänker) Menar han/hon den lilla Elvis på hyllan, eller farbror Blå i fönstret?
(svarar) ……..hm……….2 stycken (snacka om att patriarkatet ockuperat vårt sinne)
- Utfrågaren: Man måste ha fantasi och vara kreativ för sånt här?
Inte konstnären: (tänker) Men vem ÄR denna MAN?
(svarar) Nä, det är en naturresurs som finns i alla, börja skapa så
kommer du förstå vad jag menar.
- Utfrågaren: (klassiker) Tittar på din första skapelse du vågat dig på att visa:
Har du gått och blivit konstnär?
Inre konstnär (tänker inte utan svara genast): JA
- Utfrågaren: Tittar på det du skapar och utbrister; Vad ska det vara bra för?
Inre konstnär: varken tänker eller svarar utan vänder omedelbums på klacken. Det finns frågor som inte går att svara på, det finns helt enkelt människor att undvika.
Att umgås med likasinnade, kreativa människor som bejakar sin kreativitet är A och O, annars är det som en alkoholist som vill leva nyktert fortsätter umgås med de som väljer fortsätta dricka.
Den inre konstnären finns i oss alla. En vital aspekt som har med oss och vårt unika jag att göra. Eftersom icke skapandet är utbrett och det är normalt att människor inte tror de är kreativa eller fantasifulla ligger vi som skapar risigt till om vi inte värnar om vår kreativitet. Jag har haft många och långa dialoger med skapande vänner om svårigheten att möta omgivningens resonemang om det vi skapar. Själv tröttnade jag på att skoja bort mitt skapande. Det är inte min uppgift att få andra att förstå varför jag gör det jag gör!
Hur värnar du om ditt kreativa jag och de i omgivningen som inte förstår dig, ifråga sätter det du gör eller rent av beter sig nonchalanta mot ditt skapande?
