Att ge världen av något från oss själva genom att använda vår kreativitet är en skör, sårbar, ”risky” och skakig process. Även de mest framgångsrika är rädda för kritik, vad andra ska tycka och för att misslyckas. Vi känner oss utelämnade och sårbara.
Den enda skillnaden mellan personer som låter en idé eller en dröm stanna i fantasin och personer som realisera den – är ACTION – trots alla känslor .
För någon vecka sedan fick jag mig en rejäl dänga framför två andra personer när jag fick höra att det jag skapar är fult, i vägen, skapar irritation och hur vederbörande alltid försöker ställa undan mina skapelser för att slippa se dem.
Jag tror jag tappade hela hakan i tallriken (vi satt och åt) och jag kände genast skamkänslan svälla innanför bröstkorgen.
”Hur kunde jag trott något annat”, tänkte jag.
-Oj blev du ledsen nu frågade någon av de andra?
Skulle jag pressa fram ett ”det spelar ingen roll” leendet för att inte skapa en tryckt stämningen. Hade jag rätt att säga min hjärtats mening? Skulle jag dölja mina känslor och slippa visa mig sårbar? Efter den sekund jag hade till att samråda med mig själv, stammade jag fram;
– Ja jätte sårad!
Och visst har alla rätt att säga sitt hjärtats mening. Jag hade inte tagit illa upp alls om jag fått veta, men jag hade redan upplevt vibbar. Det handlar om hur det sägs och vi hade ett bra samtal efteråt.
Jag ryser av tanken att jag en gång höll på att lämna mitt papier mache skapande för en relation. Mannen ifråga hade liknande åsikter. Men det ordnade sig. Det är som om det som står i vägen för den skaparfrihet jag en gång gjorde pakt med förlorar slaget.
Att stärka våra kreativa rötter!
Genom åren har jag utvecklat en ”AKUT lista”, precis som de föreskrifter vi har för en eventuell brand, så att mitt kreativa jag snabbt kommer i goda händer i händelser av en rak ”kritik” höger mitt i mellangärdet. Varför? Jo jag vill inte bli en av alla de som lägger sina kreativa drömmar på hyllan för att människor runt omkring dem inte gillar det de gör och går så långt att de hånar eller kritisera det som skapas. Människor som många gånger själva besitter kreativa drömmar och längtan men som inte skapar i rädsla för kritik – kan inte tillåta någon annan i sin omgivning att göra det..
- Ju tydligare vi formulerat varför vi skapar, vad vi känner inför skapandet och vad vi vill med vårt skapande desto mer balanserat kan vi hantera dessa händelser. ”Vill jag få allas gillande” (ja då ligger vi risigt till) eller skapar jag för att uttrycka mig, för att det känns lustfullt och för att hitta mitt unika språk…och kanske även använda det i arbetet, familjelivet eller något annat!
- Jag vet också att om någon dömer det jag gör, multiplicera jag det med tio – vi är oftast vår värsta kritiker. Men efter att ha visat min inre kritiker vad skåpet ska stå genom att vid flertal tillfällen skapat mot alla odds, kan jag lättare hantera yttre sårande kritik.
- Ta kontakt med andra skapande vänner eftersom vi hedra, måna och bugar oss djupt inför varandras kreativa processer.
- Att med jämna mellanrum välja delta i kurser med mycket space och överflöd av tillåtelse.
- Lyssna till entreprenörer och andra kreatörer på youtube. Jag rekommenderar TED.com Sök på kreativitet och du förstår vad jag menar.
Är jag beroende av att alla älskar det jag gör!
Svaret är nej! Jag vet att det finna massor som inte gillar det jag gör och det ser jag som ett gott betyg, för annars hade det jag gjort inte varit unikt. Jag vet också att mängder inspireras av mitt skapande. Jag hade inte vågat testa nya begrepp eller ge mig in och formulera något ännu osagt om jag varit beroende av att alla gillar det jag gör. Det är därför kreativitet också är mitt jobb. Här är kritik en del av utvecklingen av mig som kursledare och mina kurser.
Men vad många av oss är slarviga med eller ha det största motståndet mot -är mot positiv kritik.
Att göra smakfull citronsaft av de citroner livet ger.
Allt som händer anser jag (ibland med lite svärord inblandade) är gåvor som får oss att växa eller krympa! Det positiva med denna händelse var att jag blev medveten om hur vitala rötter min kreativitet har. Rena rama maskroskraften! För precis som det finns växter reser sig efter en köldknäpp eller torka reste jag mig snabbt och faktiskt med en sprudlande idé. Såååå……………………………………………………
Jag är så entusiastisk inför en e-kurs som jag börjat utformat som jag kommer att berätta mer om senare. Men jag ger dig tre ord här och nu….kreativitet….papier mache…..hjärta!
Nu ska jag ge mig iväg här i Tel Aviv på en skapande måleri/musik event med mina konstnärsvänner. Vi målar och äter och gör inget annat än att ge varandra komplimanger!
Detta ger mig möjlighet att utveckla ett stödjande språk om kreativitet. För jag vet att det lika gärna kunde vara jag som smockat sårade ord mot någon annans kreativitet. Det handlar om att lära om vår inställning till kreativa processer och i konsten att kritisera...för som kreativitets guron Ken Robinson sagt – ligger vårt relation till vår kreativitet lika risigt till som vårt förhållande till naturens ekosystem och vår unika uttryck lika utrotningshotade som vilda djur enligt Clarissa Pinkola Esté.
Varför inte samla ihop några vänner och umgås genom att skapa. Skit i hur det bli men ömma för varandras process, fantasi och att ni faktiskt skapar. Jag lovar om du inte har gjort det någon gång att det blir givande och meningsfullt om alla bjuder till. Men välj noga vilka du bjuder!
