Jakten på den perfekta sommaren!
Sommaren är sällan som den borde vara eller var förr. Det regnar för lite eller för mycket, är kallare än normalt, varmare än väntat, den börjar för tidigt, går för fort eller tar aldrig slut.
Vi jagar efter solen än hit än utomlands. Veckotidningarna stöttar upp med tips om hur vi ska hålla ihop våra relationer, säga nej till våldgästande släktingar, grilla rätt och hålla vikten. Inte heller livet är precis som det borde vara. Vi har skiljt oss, fått skrämmande sjukdomsprognoser, vi flyttar in eller ut, vi gifter oss, får barn, är i sorg, får skatteåterbäring, tröttnar på ett visst teveprogram. Livet kallas allt samlat i ett enda ord.
Finns den perfekta sommaren, mer än i Facebook och Instagramflödet?
Vi lever i ett konstant inre tankebabbel av åsikter, föreställningar, förväntningar och trossystem som vi inte får ledigt från även om utetemperaturen stiger över 25 grader. Av de 70 000 tankar vi tänker per dag är det få som är nya, flera har vi tänkt i åratal och massor är inte ens våra egna. De flesta är också negativa och fyllda av rädslor på allt som kan hända. Och då talar jag inte om extrem löneförhöjning, att problem löser sig på bästa sätt eller att allt kommer sluta förvånansvärt bra. Tankarna påverkar andetaget som vi tar förgivet så länge syredansen rör sig i bakgrunden av vår inplanerade semester, men som bokstavligen kan kvävas och skapa inre stress av alla de emotioner som tankarna väcker.
Men låt oss vända på myntet. Andetaget är mycket äldre, kraftfullare och visare än alla tankar tillsammans även om vi endast andas 22 000 andetag per dag, en tredjedel av alla tänkande tankar. Det är gratis, finns alltid tillgängligt, är det mest värdefulla vi har och ändå kan ingen stjäla det. De djupa andetagen är neutrala, och kan därför lirkar det loss oss från tankar och inbitna måsten så att vi äntligen kan betrakta tankarna om sommaren med förnuft, förvåning, avsmak och kanske ett leende.
Så sätt ner fötterna i regnstövlarna, kängorna, sandalerna eller ställ dig barfota mitt i sommaren som är som den är, andas in genom näsan och dra ner andetaget i magmuskelaturen, vidare upp i diafragman, vidga bröstkorgen och släpp fram andetaget och låt det möta hjärtat samtidigt som du räknar sakta till fem, andas därefter ut samma väg medan du räknar till sju. Vår utandning kan det här med att släppa taget, landa i nuet och försätta oss i äkta avslappning utan att förlora vår uppmärksamhet på det som är av verklig betydelse, upplevelser som oftast existerar i de små stunderna, för i närvaro finns det mycket att vara tacksam för.
Texten har också publicerats i Smålandspostens ”Sommarspaning”.
Med värme!
Sofi
