Att samtidigt som man skapar söka någon gillande går inte ihop. När papier mâchén kom in och ruskade om mitt liv från topp till tå och inifrån och ut kände jag sådan passion. Mitt kreativa bedövade jag som redan börjat piggna till genom konstterapi tog ett språng. Inte ens min egen rädsla kunde hindra mig. Lekfullheten hade fått fäste!

Jag satte upp en regel och den delar jag gärna. Sno den, låna den, lägg till, dra ifrån – men skapa någon slags regel som ömmar för din integritet. Det finns kreativitetstjuvar överallt som själva inte ömmar för sin och det finns hjärnspöken som påstår sig ha rätt.

Min LAG!
Det här ska ingen få ta ifrån mig, folk får hata det jag gör, de får älska det jag gör – mig kvittar det vilket!!!! Jag ska skapa precis det jag vill, experimentera med färger som inte passar, vara barnslig, snitsig, allvarlig, gränslös, opretentiös, pretentiös – min kreativa talang så få blomma fritt!!!!!
Jag ska ha roligt och lusten ska få största plats.
AMEN

För att hitta en tydlighet tog jag ett stort papper och målade en cirkel runt mig för åsikter att fastna. Ett skyddande nät som samtidigt tillät mig att andas i mitt eget liv.

Prokastinera –

Att vänta, skjuta upp, inte känna sig bra nog, leverera perfekt, sitta på potentialen, använda den skapande kraften till att hitta på undanflykter är ett giftigt förhållande till den skapande naturen. Övertygelse och levnadsstil som skulle ingå i dialogerna om miljöförstöring och naturkrafter.

Har jag mitt på det torra nu när jag liksom kommit igång? Många tror det efter att ha varit i min ateljé. Det finns alltid ett motstånd ibland litet, ibland ett stort och det händer att allt känns oöverstigligt. Det är här jag här beredd. Efter att ha ojjat mig ett tag eller helt stängt dörren till mina drömmar börjar rörelsen inom mig. Det är då jag kisande sätter blicken på visionen. Eller gräver upp den. Tungt? Det är här jag lärt mig ta användning av prokestatineringens krafter. Av motståndet helt enkelt. Motståndet gör mig skärpt, närvarande, adrenalintillförsel som hjälper mig sätta igång.

Motståndet är där eftersom allt skapande ruckar på boxen och försätter oss utanför trygghetszonen.

Att låta kappan följa vindarna runt om, att vara perfekt, att inte komma igång ger är inre stress aktiverat av reptilhjärnan som jag kallar krokodilen. Genom att ta dig an skapande språk får du tillgång till starkare krafter som har med evolution, andlighet och kreativitet att göra samtidigt som du tar din egen potential i anspråk. Låt inte dina mönster och tankar som till stor del inte ens är dina att lura av dig det ditt hjärta klappar för!

Vänta inte på bättre tider – skapa dem!

Den skapande processen är sårbar och det krävs en del mod och faktiskt en viss stress emellanåt. Adrenalinet strömmar till, fokuseringen som inte låter tvekan eller bortförklaringar störa och sedan ACTION…att sätta pennan mot pappret även om man inte vet vilka ord som kommer komma eller om de ens kommer. Gå till danskursen eller yogan fastän kroppen inte ser ut som de i tidskrifterna. Börja med teater fastän ingen annan stödjer dig. Börja måla fastän du enbart har en innerlig önskan och inga som helst talanger enligt ditt skrämda jag.

Sätt pennan på ett papper och svara på frågorna!

Vad känner du inför din skapande process?
Hur skulle du vilja känna?

Tar du hänsyn till vad andra tycker mer än vad du vill?
Vilka tio argument har du för att du ska ta hänsyn till vad du själv tycker och vill?

Ställ dig på ett stort papper, det kan vara papper som skyddar när vi målar väggar tex, gör en stor ring och skriv in dina drömmar, din egen lag, en massa godsaker om dig själv, hur du vill se tillbaka på ditt liv en gång, hur du vill se framåt nu. Klistra in bilder som ger dig kraft, mod, kärlek.

Börja med ett steg. Till exempel! Måla fem minuter varje dag. Skriv ett stycke varje morgon.

Dagen i dag är en magisk dag, jag önskar du tar dig tid att uppleva den!
Med värme
Sofi