Går du och bär på känslan att det är dags att bryta upp från något eller någon i ditt liv?
Att du är färdig med något eller någon?
Du har det på tungan, beslutet cirkulerar runt i tankarna, slinker än hit, än dit och än ner i diket.
Du vill verkligen, men du gör det inte. 

Varenda gång det står klart för dig att tiden är inne för uppbrottet börjar tveksamheten dra i beslutet. Du börjar ifrågasätta dina intentioner, dig själv, om det verkligen är det du vill eller om det är bättre att vänta.

Personen, vanan eller situationen du bestämt dig bryta upp från, kan plötsligt framställas i ett glamouröst Hollywood ljus, som får dig att vackla, rycka på axlarna och snoka upp en massa anledningar till att låta allt förbli för att senare hoppa i famnen på STAUS QUO!

Sen eller zen?

• SEN är ett datum som lever hemlöst i tiden.
• SEN sätter munkavel, handklovar, fotboja på viljan som var beredd att skrida till handling.
• SEN är en strategi som hjälper oss att stå ut med det som är, eftersom
• SEN väntar som en vacker dag i framtiden.

Att inte följa beslutet, att hålla sig kvar fastän det är dags att släppa taget tar enormt mycket energi. Tveka är rädsla, orosmoln och katastroftankar beter sig som hemma i ditt mind. Du är inte ensam och det är inte heller konstigt.

En stor del av den stress som cirkulerar i samhället beror på att vi stannar upp vårt eget liv. Vi sviker oss själva, sätter livet på paus av rädsla för att följa livsenergins cykler. Vi rår inte på rädslan, känner inte trygghet i oss själva eller tillit att vi är omhändertagna.

Vem fattar det egentliga beslutet?

Själen används fortfarande mer är som begrepp mer än något levande som har med våra liv att göra. Något vi är ju trots allt en del av evolutionen knuffar oss vidare, vill att vi ska ta och packa våra drömmar och talanger, dra ut i världen och låta dem komma till användning. Du kommer bli förvånad hur mycket som finns inom dig.


När jag tog det största steget jag någonsin gjort och kommer göra från etablissemanget, från universitetet, från sjukskrivning och började följa mitt hjärta tog det mig på vägar jag inte ens hade fantiserat om, det enda jag hade frågat mig själv var:
Vad kan jag utan att behöva lära mig det i skolan eller på kurs?
Finns det någon större kraft?

I rädslans käftar!

Förra året kände jag det var dags att avsluta min fasta anställning sedan tre år tillbaka. Men att nu säga upp mig, förlora tryggheten, semesterdagar, pensionsinvestering kändes skrämmande. Och idiotiskt! I min ålder! I fantasin såg jag provsvar om att jag fått cancer, hur jag inte skulle få sjukpenning och hamna på gatan. Fantasi så verklig att kroppen hanterar det som tänks som verkligt vilket bidrog att stressen stegrade i min krop

Jag beslutade ta alla slags cancer prover före jag bestämde mig om jag skulle säga upp mig ifall jag skulle behöva hjälp av försäkringskassan

Rädslan har tillgång till starka krafter. Fly, fäkta, frys och vara till lags är överlevnads instinkter som reptilhjärnan håller i. Det är den äldsta hjärnan som utvecklas först då vi blir till i livmodern. En ointelligent hjärndel som har en viktig roll men som inte tar hänsyn till nyanser och känslor, utan vill hålla oss kvar i det kända även om det är destruktivt för vår person.

För att uthärda och inte dras med i dessa instinkter, krypa tillbaka in i den välkända och trygga boxen valde jag en av de för mig mest utmanande meditationer från kundaliniyogan som jag gjorde 70 dagar i sträck.

Meditationen ersatte rädsla och uppskjutningsstrategier med ZEN som för mig står för närvarande i något större, en själskraft som upplevs i meditation och därför skapar distans till tankar och känslor.

Jag valde även ut en av de mest utmanande meditationerna som jag hämtade kraft från.

Att hålla koll om vad som pågår?

Tog jag alla cancer tester? Nej inte en enda. Men jag blev än en gång medveten om vad som pågår i djupet av mitt omedvetna där krokodilen har sitt högsäte, som matas och används av kulturen jag lever och styr mina handlingar.
Den som bedövas med mat, alkohol, spel, skapar onödig stress och i huvudsak hanterar med lugnande mediciner. Rädslan styr vår kultur mer än skapandet. Vad gör inte den rädslan? Att hålla tillbaka livsenergin och vår kreativa natur skapar stress och istället för att vända oss och möta rädslans öga till öga.

Därför är det A och O att sätta sig in i rädslans natur och reptilhjärnans som jag kallar krokodilens överlevnadsstrategier. Att lära känna igen egna sätt när rädslan greppar tag i oss och utveckla tekniker att inte bara hantera katastroftankar istället för att slaviskt följa dem. Hur ser din uppbrotts strategi ut?

Är du den som låter uppbrottet hända av sig själv eller är du en som ser till att det händer?

Vad har du i din verktygslåda?
För det första har du en massa erfarenheter redan av uppbrott. Ingen av oss är nybörjare. Det är inte fel att gå tillbaka till händelser, hur svåra de än var och plocka ut erfarenheterna.

En fantastik metod för att bibehålla en inre klarhet, stressen under kontroll och få tillgång till livskraft är ANDETAGET. Andetaget har ingen historia, inga tankar eller känslor. Det är! Däremot påverkar våra tankar, känslor och historia våra andetag. Genom att medvetet andas minst tre minuter per dag få vi tillgång till andetagets kraft och neutrala sinne.

Tips

Sätt dig på en stol eller i lätt meditationsställning med rak rygg. Sätt handflatorna mot varandra, sära sedan på alla fingrar utom pekfingrarna som trycks mot varandra.
Försök att hålla en centimeters avstånd mellan fingrarna, om det blir större är det också okey.
Håll ögonen öppna 10% och vila blicken på fingertopparna.
Andas djupa andetag, ner i magen, upp genom diafragman och sist i bröstkorgen och låt andetaget följa samma rutt ut. Axlarna ska vara stilla och du ska andas på bredden, dvs att bröstkorgen vidgar sig. Är du ovan kan det ta tid att lära sig tillbaka till äkta andetag.
Gör detta tre minuter per dag eller mer.
Denna övning är lugnande och hjälper dig att lättare bli varse om dina tankar eftersom du genast känner fingrarna nudda vid varandra om du förlorar koncentrationen.

Ha det fint!
Sofi